Om jag hade varit en kvinnlig kändis...


Vi klarar oss

Vad vore egentligen livet utan en riktigt familj.
Svaret är enkelt: Det skulle inte funka om det inte vore så!

Jag är riktigt jävla glad och stolt över mig själv nu

Inte varje dag som man får en dos utav "fame", men mitt intresse för det vi fick ta del utav gjorde att jag vill skriva om det.
 
Skolan fick Besök av Unga Kris
Johan och Anders från Unga Kris åker runt i skolorna och föreläser om hur man tar sig ur ett liv med droger och kriminalitet. Foto: Emilia Holmin

För att läsa mer om det jag har skrivit, tryck gärna på länken:
http://sveg.se/skolan-fick-bes%C3%B6k-av-unga-kris

13/05/10

Jajo, jag vet att bloggen har varit låst. Men de funkar liksom inte att blogga när man inte har internet hela jävla tiden.
Dessutom så är det viktigt för mig att alla bilder som jag lägger upp är samlade på ett och samma ställe, vilket dem tyvärr inte är alla gånger, då jag verkligen vill blogga.

Men nu är jag tillbaka, så enjoy!

Är de för mycket begärt att just han också ska tycka om bilden?

Haha, typ hundra fjärillar i magen.. Kanske helt enkelt ska sova då!
Nä.. Men ärligt de blir lätt så om man tänker för mycket. Då man bara vänar på de där gilla-klicket!

Mina drömmar

Alla dessa drömmar och tankar man har här i livet.. De blir lite för mycket utav de ibland, men de är så viktigt att man har drömmar och idér, annars kommer man nog ingenstans här i livet.

Saker som jag inte trodde att jag skulle vilja drömma och tänka om, har nu blivit rätt så önskevärt.
Jag vill verkligen ha jobb, även om de bara är extrajobb.
Jag vill ha ett eget place.
Jag vill hitta den rätta i mitt liv.
Jag vill bo utomlands när jag väl ha tröttnat på Sverige.
  Herregud jag vill så mycket.. Får se vad som händer och inte händer!

Skratta eller gråta

Jag väljer nog hellre att skratta än att gråta.. men å andra sidan så är de inge fel med att gråta!
Fast vad ska jag gråta för, eller ja.. Vad ska jag skratta åt för den delen då?
Är iaf någonstans mellan vad jag ska och inte ska göra.
För grejen är att man ska helst inte, grotta ner sig i saker som man inte kan göra någonting åt..

Hoppas iaf att jag får en bra dag på praktiken iaf, de ska väl inte vara för mkt att begära?!

Hörs.

Amatör

Jag är en amatörfotograf. De vill jag fortsätta vara, men när jag inte kan ge fan i att ta upp till 50-80 bilder på någonting som jag finner intressant, då blir jag tveksam.
De blir heller inte bättre när jag tar bilder som jag inte kan spara på mig, för då vet jag ju att personen/personerna vill ha bilderna. Gör de mig till en frilansare? I grunden inte, eftersom jag inte tar emot fotojobb.

Men hittils har ju lyckats dragit på mig plåtning för både studentbalen & för familjegrejer, pressen hoppar på mig!
Jag vill bara göra de för nöje skull, de kan jag ju oxå fortsätta göra.. Men när folk ber mig att ta bilder, då känner jag press på mig, över att lyckas. Jag är ju för tusan inte utbildad, så de gör mig absolut inte till en riktig fotograf.
Ändå drar jag på mig de fasaden. att jag faktiskt kan ta bilder, då är de ju inte konstigt om dom frågar mig.

Jag har tydligen heller inte lärt mig att säga nej, när dom frågar. Så dår får jag skylla mig själv! Men samtidigt så är de ju spännande att se vad som händer och hur resultatet blir!
Sen tar jag inte betalt, dels för att jag inte har något vettigt tänkt om hur mycket de ska kosta. Men sen gör jag de bara för nöjeskull!

This love has taken its toll on me

Här sitter jag och tänker!
Jag tänker på hur vissa människor kommer och går i ens liv.
Och hur de kan komma sig att vissa personer, som man bara har vetat namnet på, plötsligt blir en hyfsat stor del utav ens liv?!
Liksom hur man helt plötsligt impuls köper en pressent till människan, ist för att få i sig mat i magen.
Hur man helt plötsligt blir löjligt nervös utav att ens se människan, och hur man knappt kan säga något vettigt. Och senare inse att man känner sig otroligt lonley när man inte ser människan på ett tag.. Är de då man är intresserad utav människan?!

Om de nu är så, då vill jag inte ha de så. Jag är inte redo för att bli besviken.

When life get's hard it's better if you just try to let it go

Idag känns de som om bara tråkiga och olyckliga saker har hänt, eller att man får veta tråkiga eller olyckliga saker.
Känner liksom att man bara undrar vad som händer här i världen?!
Vad är de som händer med vuxna?
vad är de som händer med ungdomar?
vad är de som händer med djuren?

Ibland kan jag-precist som alla andra-ha en dålig dag. Jag kan liksom känna att de är synd om mig och "buhu" vad allting bara är skit. Men sen inser man, för att man förstår, att de finns andra som har de värre. Som faktiskt har mer rätt att känna att allting bara är skit.
Jag har absolut ingenting emot att de är så här i världen.
Jag skulle säkerligen också känna att allting är skit om jag fick förlora
Någon annhörig
Eller nån av mina föräldrar
Eller en bästa vän
simply everything that has anything to do with att man förlorar någon. Så för er där ute som verkligen är på havets botten, så kan jag bara beklaga och önska att ni hittar tillbaka till allting♥

120322

Now I know
That love ain't meant to be a play thing
Now I know
It's not an ordinary, every day thing
Now I know
That when it's right it's so amazing
But when it's wrong you got to let it go

En känsla som jag haft sen jag var barn

Att aldrig behöva bli vuxen. De är dock en omöjlighet!

Alkohol- Inte min grej

Nä de här med att dricka har väl kanske varit en sak som jag ville göra när jag var yngre. Men eftersom jag vet vad alkohol kan göra med personer som inte kan hantera sktien så rekomenderar jag inte de!

Och varför inte kunna ha kul utan alkoholen? Klart man kan de, men dom flesta vill inte ha de på det sättet.


when it dosen't work right now will it will happen later

När du är stark så syns det, om du är svag så syns det också. Skillnaden är bara den att dom som är starka ger oftast ett mycket bättre uttryck än dom som är svaga, men det kanske bara är mina ögon som spelar mig ett spratt, för vad vet jag om vem som är starkast eller svagast?

I won't make the deal with the devil agian, unless it has anything to do with someone I care about


Give it all ya got until you're put out of your misery

Herregud vad tiden har gått fort, det känns verkligen inte som ett helt år sen då man satt och gruvade sig inför första dagen i gymnasiumet. Men nu är det snart dags igen, ännu ett år och sen är man redo för två år till.

Funderingar kring vad man ska göra efter 12 år i skolan känns mindre kul, om man har tur så kanske man slipper sitta i en kassa på Ica eller Konsum, inget illa menat mot dom båda, men det skulle ju kännas bra om man slapp det och kunde göra någonting roligare utav livet. Som att resa ute i världen- och ja jag förstår att man måste ha pengar till det- och se vad som finns där runt hörnet.

Vad som än händer innan dom här två åren som snart kommer vara kvar så vet man med säkerhet att familjen stöttar en i dom valen man gör, vare sig det är dåligt eller bra. Men helst av allt så ska det nog ändå vara för det bästa. Det viktigaste som sen också händer inom dessa två år är att man hittar det man vill och det man förstår sig på, annars kommer man säkert bara trappa omkring och inte ha en anning om vad man ska göra, eller vart man ska ta vägen.

Nu däremot så tänker jag bädda upp sängen och titta på lite tv, sen blir det för min del bara att sova.  Menar det kommer ju ändå en morgondag att se framemot, hörs hej!

Man måste låta sin kreaktiva sida få visa sig ibland, själv så är jag nöjd med resultatet


Could you be the devil could you be an angel

Spela korten rätt annars förlorar du!


110504

Det är konstigt ibland hur lite förbeed man kan vara på vissa saker som händer här i livet, men jag tror att man om till slut lär sig att förstå att det är just dom saker som händer i livet som man lär sig att ta vara på, då blir saker kanske bättre.

Igår gjorde jag mitt steg mot någonting som kan bli bättre för mig, jag var ärlig med mig själv och med dom runt omkring mig. Jag förstod att om jag ville kunna släppa visa saker så måste jag konfrontera dom för att sen kunna släppa det.

Det låter kanske jävligt konstigt att läsa det här nu, men det är mina egna ord och mina tankar kring vad jag känner och tycker.

Kom också på mig själv med att inte bara känna mig deppig utan försöka att ta tag i problemen ist för att sen kunna skratta åt det senare.

Sweet Child Ó Mine, grymt bra låt!

Turn me around and take me back to the start

Jag blir less på att bli missförståd.
Less på att jag inte vågar snacka, liksom säga som det är ist för att stänga in allt.
Less på att tvivvla på att saker blir bättre.

I want to go, I want to know
Oh, won't you please take me home?

110419

Det känns faktiskt rent utsagt jävligt skönt att det Inte bara är jag som gruvar mig inför morgondagen, för dom få som läser min blogg så vet dom vad jag snackar om.

En lite skillnad i det som kommer att hända imorgon är att dom har varandra medan jag känner mig en anning onödig, menar det finns säkert dom ifrån klassen som inte tycker att jag ska gå & tycker dom det så, fine I don't need it right now!

When time gose by we don't know what to do.


110410

Dom oskrivna reglerna som ibland bara gäller killar

  • Dom ska helst inte gråta inför folk
  • Om dom känner sig osäkra så ska dom helst ta till våld genom varandra eller på föremål
  • Dom ska helst inte säga precist allt dom känner till varandra
  • Om dom känner sig glad över någonting ska dom inte hålla på fjäska över det
  • Om dom har lyckats fått ett ligg över helgen är det nästan som ett måste att skryta över det och låta värre än dom andra killarna.

Och det är just såhär det inte ska vara, killar ska ha lika mycket respekt som tjejer om dom bestämmer sig för att gråta eller prata om sina känslor. Eller vad det nu är som händer i deras liv.

En sak är iaf säker och det är att ingenting fungerar om man stänger in sina känslor.


Tidigare inlägg
RSS 2.0