110402
I wanna know what life would be with someone like you by my side.
Would I be worth someone like you if I coulde make you smile everyday.
Sometimes it feels like something is missing, and then I know that it is you that I need by my side.
Better off being together than being miserable alone
There's time to learn and there's time to cry.
Pain is something that you can't touch but you can feel it wherever you go.
The tears that comes through you're eyes are true and you will soon learn that life is hard.
But always remember that there are still enough memorys for you were you can smile back and love the times
that you shared with someone that you will always remeber and love.
Livet är för kort för att det ska finns misstag.
110222
I hope you know
that this has nothing to do with you
It's personal
I know that life won't break me
När jag skulle börja gymnasiet i sveg var mina förväntningar ganska så stora.
För det första så trodde jag att maten skulle vara riktigt god, men det visade sig att den bara dög ibland.
För det andra så trodde jag dessutom att man skullle komma riktigt bra överens med dom man gick i samma klasss med, men där visade det sig att det inte riktigt stämde, så det känns ju som sagt inge vidare.
Och för det tredje så trodde jag att visa lektioner skulle vara mer seriösare än oseriösa.
Nu har jag nästan gått ett helt år på gymnasiet och mina förväntningar har helt klart blivit mosade av det som jag trodde skulle bli ett härligt år på gymnasiet, men som faktiskt visade sig bli tre år tillbaka på högstadiet där man inte heller hade någon att vara med, plus att maten inte heller dög ibland, och att som sagt visa lektioner inte var fullt så seriösa som dom faktiskt borde ha varit.
Så tack så himla mycket skolan för ett skit år, får se om dom två sista åren på gymnasiet blir bättre, peace!
110118
Mina beslut har gjort mig till en annan person, beslut som senare har blivit misstag är smällen man får ta.
Vad gör eller inte gör det är också mina beslut men det har ingenting med dig att göra längre. Kanske man bara skulle ta och inse att man är inte mer än en människa med två ben.
Varför försöka att fånga någonting man inte kan få.
I won't you take it so hard now
And I won't take it so bad
'll be allright
'll feel better tomorrow
to the morning light comes
101127
Det känns väldigt viktigt att man kan skämmas över de man har gjort och ta ansvar för de, men man måste också lära sig att inte bara skylla på sig själv för de som har gått fel, de är ju egentligen inte bara ens fel att man har gjort fel, i mitt fall är det iaf inte så, och jag tror att även om det är jag som känner och vet att jag har gjort fel så vill jag inte få den andra personen att känna så- inte för att jag tror att personen i fråga känner så som jag tänker- för de kanske inte ens gör saker bättre, även om det är de man kan ha önskat sig. Och även om tiden har gått väldigt fort så händer det att jag tänker på det som har hänt ibland, och när jag väl tänker på det blir de som ett gift som sprider sig inom mig, för jag blir rädd över vad jag själv har gjort och särskillt över hur jag ens ha kunnat utfört den handligen som jag gjorde.
Om man säger att tiden läker alla sår så kanske det stämmer till vis del, men man vet att man aldrig riktigt kan släppa taget om det som har hänt här i livet. Det spelar inte ens någon roll vad det är som har hänt utan bara tanken på att man lever med det som har hänt. Alla människor har väl sina misstag att gå vidare med, eller andra i sin närhet som har gjort sina misstag som man måste bli en del av, men för den skullen så behöver man inte känna att man ska vara en del av någon annans misstag- även om man har sina egna att tänka på- utan jag tror att man måste stötta varandra och försöka få han/hon/den att inse att just de misstaget som begicks kanske hände av en anledning eller att det var menat att de skulle komma någonting bra eller dåligt ur de, som gör han/hon/den stark nog att inte göra om samma sak igen.
Jag skulle själv vilja få andras misstag att bli någonting jag själv kan tänka på istället för mina egna, men det kommer aldrig att hända. Och varför? Jo för att jag skulle aldrig klara av det. jag skulle inte klara av att tänka på någons annas misstag som har gjort han/hon/den till en person som ingen längre vill veta av. Om jag skulle vara den personen som ingen skulle veta av skulle jag nog hellre gå under jorden än att erkänna för mig själv att ingen vill veta av mig. Men nu är de så att jag inte den personen och det är jag jävligt glad för- och jag hoppas att de kommer fortsätta vara så- men jag vet att jag ist är den personen som andra har svårt att lita på igen, särskillt dom som jag har vuxit upp med.
Tack för mig & hoppas att ni fått någonting intressant att läsa.
2010-10/29
Jag beundrar människor som idag är kändisar som lyckats ta sig till toppen, med allt vad det innebar för dom. Och då menar jag inte Paris Hilton eller andra kändisar som har vuxit upp i min åsikt till rika odrägliga personer, som säkert aldrig skulle kunna tänka sig att offra sig för någon annan än sig själva. Det är ju klart att det inte är något större fel på Paris Hilton än på t.ex. Drew Barrymore, men själva tanken på att Paris var född som rik och bortskämd unge gör henne defenetivt i min åsikt ingen tanke på att beundra henne. Men Drew Barrymore fick åtminstonde kämpa sig upp till toppen.
Vad kändisvärlden än har att ge eller ta ifrån en måste nog göra dom mer annorlunda än oss så kallade "dödliga" menar hur knäppt är det inte att man inte ens kan gå ut på stan och käka mat utan att bli plåtat av åtminstonde 10 paparazzier, bara för att få en bild som säljer... Himmla crazy är det iaf. Och vem har sagt att det inte krävs en hel del av en för att ens kunna komma in i film eller musikbranschen? Jag vet inte ens själv om jag skulle palla trycket av att vara tillräckligt bra för att komma in i vilken branch jag nu vill in i.
Det som vi så kallade "dödliga" måste gå igenom är ingenting jämfört med deras liv, jag tror att vi så kallade "dödliga" bara behöver bekymra oss över om vi kommer att ha råd att betala månadens räkningar, eller om det finns tillräckligt med mat i kylskåpet, huvva de är verkligen skillnader som man inte tänker på allt för ofta.
Men om man tänker på vad en kändis måste bekymra sig över är mest: vad ska tidningarna skriva om mig nu, eller undra hur mkt smallare jag måste bli för att kunna bli fotograferad för ett omslag på tidningen Vouge t.ex?
Det är så här de känns och vara lycklig de är inga problem
Tänker jag för mycket på vad som händer här i världen? Nej de gör jag inte.
Tänker jag för mycket på mig själv här i världen? Ja de gör jag.
Längtar efter att bara vara för mig själv en stund, tänka på vad som har blivit sagt, vad som får vissa saker att bli rätt och andra fel.
Önskar att vädret kunde bli lite bättre.
Dream agian
If my answer is silence you should thinking back on how I feel
small steps at the beginning
then they just become more and more of them
but after a while you will see that they are no longer small steps
they have gone to something else something bigger.
between your life and a nightmare
Fuck off
Känner just nu att de kunde vara bra att skriva av sig lite innan de inte blir någonting att skriva.
Känner mig inte på topp just nu, måste ha hänt medans jag försökte som en tok att plugga in de skatans biologiprovet, som Inte vill in i mitt huvud. Det blir inte heller bättre när jag inte känner mig bra på ett enda sätt, känns inte som om de spelar någon roll över vad jag skriver just nu.
De är sjukt det är konstigt hur mkt de är man vill, men att de inte händer. Så många chanser man vill få, så många saker man vill kunna göra. Hur lätt man vill kunna känna att allt finns där som behövs, men ändå inte.
Blir inte mkt klokare på att inte ha de som så många andra har & nej jag vill inte dra in utsidan av de här nu, snarare insidan. Man har ju hört under så många år att insidan räknas, men tänk om man saknar den då?! Tänk om man inte hittar det där lilla extra som så många andra har..
Så tack för mig, jag har slutat klaga nu, eller åtminstonde för en stund.
