Tänk om jag skulle bestämma mig för att skriva en egen självbiograf, undra hur många sidor den skulle vara på? Och vad skulle den egentligen innehålla, menar 4 år av mitt liv har jag inte ens något minne  om hur jag egentligen hamnade där jag nu är idag. Och vem kommer ens att vilja läsa den?

Jag beundrar människor som idag är kändisar som lyckats ta sig till toppen, med allt vad det innebar för dom. Och då menar jag inte Paris Hilton eller andra kändisar som har vuxit upp i min åsikt till rika odrägliga personer, som säkert aldrig skulle kunna tänka sig att offra sig för någon annan än sig själva. Det är ju klart att det inte är något större fel på Paris Hilton än på t.ex. Drew Barrymore, men själva tanken på att Paris var född som rik och bortskämd unge gör henne defenetivt i min åsikt ingen tanke på att beundra henne. Men Drew Barrymore fick åtminstonde kämpa sig upp till toppen.

Vad kändisvärlden än har att ge eller ta ifrån en måste nog göra dom mer annorlunda än oss så kallade "dödliga" menar hur knäppt är det inte att man inte ens kan gå ut på stan och käka mat utan att bli plåtat av åtminstonde 10 paparazzier, bara för att få en bild som säljer... Himmla crazy är det iaf. Och vem har sagt att det inte krävs en hel del av en för att ens kunna komma in i film eller musikbranschen? Jag vet inte ens själv om jag skulle palla trycket av att vara tillräckligt bra för att komma in i vilken branch jag nu vill in i.

Det som vi så kallade "dödliga" måste gå igenom är ingenting jämfört med deras liv, jag tror att vi så kallade "dödliga" bara behöver bekymra oss över om vi kommer att ha råd att betala månadens räkningar, eller om det finns tillräckligt med mat i kylskåpet, huvva de är verkligen skillnader som man inte tänker på allt för ofta.
Men om man tänker på vad en kändis måste bekymra sig över är mest: vad ska tidningarna skriva om mig nu, eller undra hur mkt smallare jag måste bli för att kunna bli fotograferad för ett omslag på tidningen Vouge t.ex?