I know that life won't break me
När jag skulle börja gymnasiet i sveg var mina förväntningar ganska så stora.
För det första så trodde jag att maten skulle vara riktigt god, men det visade sig att den bara dög ibland.
För det andra så trodde jag dessutom att man skullle komma riktigt bra överens med dom man gick i samma klasss med, men där visade det sig att det inte riktigt stämde, så det känns ju som sagt inge vidare.
Och för det tredje så trodde jag att visa lektioner skulle vara mer seriösare än oseriösa.
Nu har jag nästan gått ett helt år på gymnasiet och mina förväntningar har helt klart blivit mosade av det som jag trodde skulle bli ett härligt år på gymnasiet, men som faktiskt visade sig bli tre år tillbaka på högstadiet där man inte heller hade någon att vara med, plus att maten inte heller dög ibland, och att som sagt visa lektioner inte var fullt så seriösa som dom faktiskt borde ha varit.
Så tack så himla mycket skolan för ett skit år, får se om dom två sista åren på gymnasiet blir bättre, peace!