Här sitter jag och tänker!
Jag tänker på hur vissa människor kommer och går i ens liv.
Och hur de kan komma sig att vissa personer, som man bara har vetat namnet på, plötsligt blir en hyfsat stor del utav ens liv?!
Liksom hur man helt plötsligt impuls köper en pressent till människan, ist för att få i sig mat i magen.
Hur man helt plötsligt blir löjligt nervös utav att ens se människan, och hur man knappt kan säga något vettigt. Och senare inse att man känner sig otroligt lonley när man inte ser människan på ett tag.. Är de då man är intresserad utav människan?!

Om de nu är så, då vill jag inte ha de så. Jag är inte redo för att bli besviken.